onsdag 25 januari 2012

Till Pappas 60 års dag

Att vara pappa, en monolog om en pappas cykel

Att bli pappa innebär en hel del förändringar i livet, för det första är det ett ganska permanent tillstånd. Mycket av det som händer i livet är ju annars av ganska övergående karaktär. När man är barn så leker livet, somrarna är jättelånga och allt är jättekul. Men så får man Röda hund!! och det känns som om det aldrig tar slut, men det går ju över.

När man är sju år börjar skolan, och det är jättespännande, men med tiden inser man att det är en lång och tuff tid som aldrig verkar att ta slut, men det går över till slut.

Och så där pågår det hela uppväxten. Efter skolan väntar lumpen… behöver jag säga mer ?
Man samlar ihop ett stort antal unga killar och stoppar in dem i en stor sovsal, och osökt är man tillbaka i barndomens barnkammare som man delade med sina syskon.. på köpet får man ju också ”Låtsas” föräldrar som talar om hur man skall klä sig, att man måste bädda sängen, att man måste äta riktigt, att man måste lägga sig en viss tid, att man inte får vara ute med kompisarna när man vill … Man åker ut och campar i tält osv

I samma veva är det ofta så att man träffar någon av motsatta könet, det ”Täcka” könet, smaka på det… Det TÄCKA könet…precis som män är det Otäcka könet…, Sorry det blev en otäckting... Inte undra på att en del killar har mindervärdeskomplex…Otäcking

i alla fall, man faller som en fura som huggs av sitt fäste…Man blir helt såld. Helt plötsligt är allt det som verkat viktigt innan som bort blåst. Man har mött Kvinnan.
Kvinnan med sitt utseende, leende, värme, allt det där som gör att en man blir till gelé och Naturligtvis MAKTEN
det är ju kvinnan som har makten…, eller hur…,
Är det nån som hört en man säga:
Tyvärr älskling, jag har huvudvärk… Visst Jag kan SE det…
Det stämmer liksom inte…
Nåväl, det är en annan historia…

Det blir bröllop och löften och kärlek och kyssar och smek, och livet leker, sen en dag möts man av beskedet. Du skall bli pappa… och man blir uppslukad av det enorma i beskedet
Tänk dig själv, Pappa, helt plötsligt är det jag som skall ta med min son att fiska, spela fotboll, hjälpa med cyckeln och det viktigaste lära honom att hantera en bilbana..

När man är liten ser man på allt det man tycker att ens föräldrar gör fel och så bestämmer man sig för att .. Mina barn skall minsann få vara uppe hur länge de vill, och äta godis varenda dag i veckan, och om de inte tycker om maten skall de slippa att äta upp.. de skall bara få god mat som spagetti, pannkakor osv
Det är ju en klassiker

Nu skall man bli Pappa
…. En liten krabat som kommer kalla mig för pappa, ..som kommer att se upp till en och tro allt gott om en. Som kommer att hota sina ovänner med .. ” akta dig annars säger jag till min pappa”.. och ” min pappa är mycket starkare än din pappa” Det är ju ingen större risk när det gäller mig men ändå, tanken finns där… Det blir nog mer… ” Min pappa är mycket större än di… än dig”

Eller som kommer att skryta om en inför sina kamrater… Det där kan min pappa göra, han är världsbäst…

Helt plötsligt står man där med ångesten… hur skall jag kunna leva upp till det där, vem har sagt att en man är lämpad för ett så omöjligt uppdrag.. och detta för resten av livet

Så kommer då den stora dagen, Dagen då underverket skall inträffa, Den kära har svåra smärtor och mår inte alls kul, och som man och blivande pappa känner man sig fullständigt maktlös, (igen), hur i all sin dar kan man lätta Hennes smärta ? Det går ju inte, Tja det finns ju alternativ, men det är inget bra alternativ…Det vet ju alla som cyklat på en pojkcykel med stång och halkat av tramporna… resten vet ni ju

Slutligen kommer då det lilla livet ut och det första den gör är att skrika… och man tycker att det är det vackraste man hört… och det är det ju under den första tiden… men efter några år är det inte så vackert och mysigt längre . Och lätena förändras ju med åren också… från den första tidens gråt , och sedan joller , lite längre upp blir det ”Jag vill, jag vill, jag vill.. Då glömmer man snabbt löftet man gett sig själv som barn…
och med tiden utvecklas detta till tonårens ”Öh, ba, sö och andra mystiska läten. Då inser man igen att barn har sitt eget språk, de lever i sin egen värld

Har du sett en nybliven pappa… jag har en arbetskompis som blivet pappa för första gången, 34 år gammal… Det liksom lyser om dem. Att bli pappa är ju en av livets största händelser… Man är helt såld på den lille och allt som händer omkring densamma…Men mest för att man nu skall få tillbaka sin kvinna och det som hör dit, tror man… Det skall vi inte utveckla mer, det här är ju en familjetillställning
Med tiden förändras förhållandet, då är det pappa som är stolt över sitt barn och gärna skryter inför sina vänner och bekanta om allt det som barnet presterar… medan barnet mest skäms för sin pappa

Det skiner naturligtvis även om mamman, men kanske av en lite annan anledning… Magen har fått mer normala proportioner och illamåendet har försvunnit och det är enklare att leva…

Med ett barn finns det en hel del uppoffringar man får göra, det skall bytas blöjor, man måste upp mitt i natten för att trösta och vyssja den Lille…det där som man ville köpa eller göra får vänta eftersom Lillen behöver blöjor, och dessutom utökas kvinnas makt över mannen… ”Du vet ju hur lättväckt han är…”
Och som Pappa finns det ju väldigt få saker som man inte skulle göra för sitt barn, även om det kan ta emot ibland…

Men tiden går och med tiden växer även barnet upp och ställer större krav på uppmärksamhet…Men är det någon pappa som inte smält när det lilla barnet tittat honom i ögonen med sin allra mest bevekande blick, och frågat kan inte jag få en sån… snälla
Det där löftet som man gav sig själv som barn,, det blåser ganska snart bort…

Och detta pågår som sagt hela livet, med tiden blir naturligtvis även barnen stora och i sin tur fäder och går igenom samma cykel, och helt plötsligt är man Farfar och barnbarnen kräver uppmärksamheten och tycker att man är världens bästa farfar/morfar… som kan allt och så vidare

Detta är en cykel som aldrig tar slut, den så kallade PappaCykeln

Och idag firar vi en man som i mer en halva sitt liv har varit pappa och som kommer att vara det många år till, han har också blivit farfar och morfar, och vet vad jag pratar om

Jag älskar dig Pappa och önskar dig allt gott i fortsättningen

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar