När solen låter sina första varma
strålar leta sig ner genom
molnen,
ner till vår jord som ligger i
dvala
När saven rinner till från trädets inre
och ger näring till de yttersta
grenarna som bär knoppar,
färdiga att slå ut-
Då den första sömniga flugan slött
sträcker ut sina spröda vingar
och klumpigt slår mot det
ännu vinterstängda fönstret.
När de flitiga myrorna går sin första
parad,
mellan altanens grönmålade
plattor
När småfåglarna som troget satt
och väntade på talgbollen
flyger mot himmelen
och sjunger sitt tack
När barnen jollrar, skrattar och ler
och på manna och pappa
så kärleksfullt ser
Vem kan då vara lyckligare än jag
94-04-10
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar