torsdag 25 september 2014

Man cold

Huvudet är tungt, jag orkar inte lyfta det
slaghammaren spränger det snart i bitar
Minns inte vilken vägg jag rusat in i
eller om jag blivit rammad av en bil
kan någon vara snäll och ta bort
betonghjälmen som jag bär


Jag har en Man cold…
Jag har en Man cold…
Jag har en Man cold…
Jag tror jag dör…


Det river och sliter i min mun och hals
taggtråden far upp och ner som en hiss
Blåsorna i gommen tar upp all plats
och kniven som skär i mitt svalg
det känns som jag druckit en liter terpentin
eller kanske ett kilo sand


Den röda näsan rinner oavbrutet
det verkar inte finnas något slut
Narig och öm av allt papper, som av lut
Bihållorna dunkar, jag tror att de sprängs
näsan är täppt, jag kan inte andas längre
snart tar jag min sista suck


Jag hostar och nyser, har inga hjärceller kvar
febern kastar mej mellan värme och köld
Ont i hela kroppen, jag tror jag är lam
inga tabletter hjälper, inte honung och te
det dunkar och smärtar i både huvud och kropp
Jag ligger kvar i sängen, det finns inget hopp

torsdag 7 augusti 2014

Trotsig frihet


Driven av längtan
riven av sin dröm
alla måsten och förbud
sliter hans hjärta, varje tum
Han andas tungt
när han går genom
dessa tomma rum

/ Han går genom livet
med en Trotsig frihet.
En man på väg
han håller huvudet högt /

Dammet yr från de
tomma hyllorna
liksom aska från
brända minnen
då de döda bestämde hans väg
giftet fyller hans sinne
fragment från svunnen tid

Han går genom öde rummen
ser på livet som det var
öppnar dörren och går ut
bort från det gamla huset
lämnar minnena kvar
tar ytterligare steg
bort från plikten och kraven

Han fortsätter gå
utan att vända sig om
går med huvudet högt
längs den ringlande vägen
bort från vilsenhet och kaos
med ett leende på läppen
och hjärtat slår

av
Trotsig frihet...